springetibenen.blogg.se

Satt häromdagen och läste Runners World. Läste en artikel om en kvinna 60+ som springer mataron och har sig. Sånt inspirerar mig! Nånstans i artikkeln sod det att hon ett tag sprang hem från jobbet för att rensa hjärnan. Det fick mig att täka till! Springa hem från jobbet? Kan det vara nåt? Nu har ju jag inte så där super nära tll jobbet (närmare bestämt drygt 15 km) men vad sjutton, jag har ju spungit 15 km en gång! 

Tänkt och gjort. Köpte broddar i tisdags och igår bar det av. 

Det där med broddar ja... Köpte et par på intersport som ska vara anpassade för löpning. Men jag antar att de inte är anpassade för framfotalöpning med minimala skor! För det blev hel knasigt att springa med dem! Dubbarna hamnade på fel ställe och jag hade fullt sjå med att fotisättningen. Så efter bara en liten bit ploclade jag bort de,. Vilket såklart resuletarde i att jag fick springa med dem i handen. 

Nå väl. Första biten på väg från Huskvarna mot Bankeryd gick helt ok. Men när jag kom till Vätterstranden, DÅ minns jag plötsligt varför jag älskar löpning så mycket! Utsikten över vattnet, vinden som ven över mitt ansikte. Benen gick liksom av sig själva och jag njöt i stora drag! 

När jag sen började närma mig Trånghallabacken började det lite smått kännas att jag sprungit en bit. Det var också där jag måste bestämma mig, spirnga hela trånghallabacken och få en slutlängd på drygt 15 km, eller springa runt och få springa ett par km extra? 

Jag valde det senare. Benen började kännas lite ömma och tanken på en lååååång seeeg backe kändes inte så lockande. Sista biten av rundan gick det riktigt segt. Mitt instabila bäcken (som jag förövrigt inte känt av sedan jag började springa på framfoten) började göra sig påmint. Fötterna och benen gjorde ont. Så när spellistan tog slut. Då stannade jag plötsligt. Benen liksom gav upp. Stopp och belägg skrek mitt bäcken och knäna stämde in i den sången. Kollade klockan och såg att jag stannat på 1 timme och 59 minuter och 3 sekunder. Hade hunnit springa 17, 69 km. Inte så pjåkigt! Strechade lite och gick sedan lätt haltande och mycket stapplande den sista km hem. 

Hade väntat mig rejäl träningsvärk idag, men faktum är jag jag inte känner av just det så mycket alls! Det jag däremot känner av är mitt högra knä. Det har gjort ont hela natten och varje steg i dag har känts. Inte bra! 

Tror nog att knät helt enkelt är lite överansträngt. Att springa utan broddar på halt väglag i 17 km kanske inte var så snällt mot knäna som blir tvungna att parera och ha sig för att jag ska hålla balansen. 

I övrigt tror jag däremot inte att jag förtog mig. Har inga känningar alls i benhinnorna eller fötterna. oc jag riktigt längtar efter nästa tur. 

Så, vila ett par dagar och hoppas knäsmärtan försvinner, sen är det bara påt igen!