Jag eftersträvar att springa naturligt. Däför springer jag i minimala skor, för att få ett så naturligt löpsteg som möjligt.
Men mina turer börjar mer och mer könnas alt annat än naturliga! I dag t ex, först tejpa mina benhinnor ( i förebyggande syfte). Sedan stötta mitt onda knä med lite mera tejp, och lägga om knät med en "buff" (för värmens skull och säg vad man inte kan använda en buff till!), för att sdan krångla på mig mina kompressionsstrumpor och kompressionsbyxor. Fläta håret så att jag inte ska trassla till håret under mössan oh sedan på med varma kläder så jag inte ska frysa. Sisådär 30 minuters förberedelse för en löptur på ungerfär samma tid. Effektivt. verkligen. Och väldigt naturligt. Eller?
Men jag funderade på detta under löpturen, och att det kävs lite förberedelser när man springer i minusgrader och ishalka kanske inte är så konstigt. Och att jag dessutom skadat knät får jag nog skylla mig sjölv lite, jag har ju faktiskt ökat på längden på mina rundor ganska ordentligt på sista tiden. Så, att man får ont lite här och där kanske är just det, naturligt.
Nu längtar jag faktiskt mer än lovligt efter vår. Jag vet. Det är alldeles för tidigt, men längtar gör jag likväl.
Tänk: sol, ljumma vindar. springa i shorts och linne. Längtar.